Mysteriet på Greveholm 2 var på flera sätt ett mer avancerat spel än det första (och även det 3:e spelet), både i sitt tekniska genomförande såväl som spelmekanik och storlek.
Man spelade med tre karaktärer (Ivar, Lillan och Sprak) genom att välja vilken av karaktärerna man för tillfället styrde. Man gick omkring och löste problem och spelade småspel både runt Greveholm slott såväl som på planeten Planutus där man skulle rädda prinsessan. Man kunde hugga ner träd och var tvungen att se till att äta för att hålla energinivåerna på karaktärerna höga så de inte behövde sova eller vila. Man reste i rymdraketen, byggde ihop en bil man kunde köra runt med, åkte i ubåt, kunde teleportera sig och mycket mer. Spelet byggde på att man skulle samarbeta mellan de olika karaktärena och utnyttha vad de var bra på för att kunna lösa alla gåtor i spelet.

Tyvärr var ambitionerna för det här spelet mycket högre än den budget som avsats för produktionen så det blev en utmaning att slutföra. Många buggar hann aldrig lösas och spelet blev svårspelat då vi inte hann få med allt som var tänkt skulle vara med. Vi var för få människor som arbetade på projektet, kvalitetskrav på grafik och funktion var orimligt höga samtidigt som produktionstiden var alldeles för kort. Även om vi i slutändan lyckades genomföra spelet, med en hel del eftergifter, så blev det inte helt och hållet så bra som vi hade önskat och tänkt oss. Resan till Planutus släpptes, något försenat, i början på 1999 och mottogs med blandade reaktioner. Spelet fick allt från höga till låga betyg i media. Olyckligt nog ledde den pressade produktionen till att Vioma (företaget som stod bakom produktionen) i slutändan lades ner då moralen och orken hade tagit slut. Spelet nådde inte heller de framgångar som det försa spelet åtnjöt och som det kanske egentligen förtjänade.